anna&malin

Känslan av lycka som jag hade för inte mindre
än 10 minuter sedan är nu som bortblåst.
Som om den aldrig ens varit där.

& det, på grund av en enda mening från dig.

                                                                                        
Olycklig kärlek är ju en jävla fitta.
Att vara kär i någon som inte är det
i dig är den ensammaste känslan i
världen. Det är som varje gång man
väntar på bussen & det är mörkt ute
& plasket piskar dig i ansiktet, blöter
ner skorna & tränger igenom kappan.
Det är som varje gång man åker hem
själv & det känns som om någon river
i en, inte utanpå utan innanför huden,
                     river upp köttet, river sönder varenda                      
sena, varenda muskel. Varje stund
känns som när någon håller fast ens
hand & pressar en cigarett mot den.
I huvudet känns det som ständig migrän.
Benen viker sig utan förvarning, som
när någon sparkar en i knävecken.
Händerna darrar på ett sätt som de
gör när man är riktigt jävla rädd.
& när man hör om den nya tjejen är
det som ett slag som träffar rakt på
näsbenet så att det spräcks & blodet sprutar.
 Sen ett till.
Ett till.
Ett till.

Tillslut är man så jävla nerslagen att man ger upp,
skiter i om slagen fortsätter komma, ramlar ihop & slutar kämpa.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag ser i dig
kärlek, all denna kärlek
du omtumlar hela min värld
ruskar omkring mig
visar mig vad som finns där ute
du har fyllt mig med ork, glädje och lust
och fått mig gråta, blivit orkeslös
men du finns där, du finns alltid där
och du gör allting bra på ett eller annat vis
finns så mycket jag ser i dig
har inte riktigt kommit på vad bara, än

ingen är som du,
ingen är lika bra som du

Ser du repen?
Ser du vad han gör med mig?
Ser du ens honom?
Existerar han?

Med dig behöver jag inte vara rädd för att bli sviken, övergiven eller lämnad ensam.
Jag behöver inte vara rädd för att jag ska känna mig osynlig, oälskad eller otillräcklig.
Jag behöver inte vara rädd för att det inte ska finnas någon där när jag har ett hjärta
som behöver lagas eller tårar som behövs torkas. Jag behöver inte vara rädd för att det
en dag inte ska finnas någon att ta emot mig när jag faller. Jag behöver inte vara rädd
för att jag ska behöva vandra i mörker ensam och vilse, utan ljus igen.


För du kommer att vara där varje dag
Du kommer alltid att se mig
och berätta för mig hur bra jag är
förklara hur mycket du älskar mig

När mitt hjärta går sönder kommer du att laga det
Mina tårar kommer du att torka
Du kommer att ta emot mig när jag faller
och hålla min hand genom allt utan att släppa taget

Och i mörkret kommer du inte bara vara det ljus
som lyser upp vägen för mig
Du kommer också att vara kartan
som leder mig hem igen

Jag står i utkanten av din skugga
Leendet vill kliva in i din skugga igen
Bli din skugga
Vill alltid finnas bakom dig
Hos dig
Med dig
Du har alltid fått mig att le
Men hjärtat säger emot
Du har alltid krossat mitt hjärta
En del av det i alla fall
Så jag står kvar i utkanten av din skugga
Förvirrad
Vad ska jag göra?
Vem ska jag lyssna på?
Det gör ont
Men jag vet att det är sanningen
Jag borde ta ett steg tillbaka
Lämna dig i mitt förflutna
Kan jag göra det?
Om jag förlorar dig, vem har jag då kvar?
Åt vilket håll ska jag gå?
Vem ska välja riktning?
Och nu står jag här
I utkanten av din skugga
Nu gör jag det
Drar mig tillbaka
Och undrar hur jag kunde låta dig försvinna
Hur jag kunde låta dig gå

haha jag hade tråkigt & började läsa jag & mikas msn-historik. HAha vi hade skrivit massa wiierdo saker som jag inte ens minns :$ tex som det här;

och det här;

höhö man se typ inte vare stå men what the hell (A)

jag är den feta texten & mika den smala. TYP SOM IRL DÅ:]:]